Nålen mot pannan eller läpparna har på ett drygt decennium gått från tabu till vardagsärende för en växande grupp svenskar och danskar. Men trots att Öresundsregionen i så mycket annat fungerar som en gemensam arbetsmarknad och konsumentmarknad, skiljer sig bilden av icke-kirurgisk skönhetsvård åt på ett sätt som är värt att titta närmare på, både i hur många som faktiskt gör det och i vem som juridiskt får hålla i sprutan när det gäller botox och fillers.
Hur många gör det egentligen?
I Sverige har omkring 6 procent av befolkningen över 18 år genomgått estetisk kirurgi eller injektionsbehandling någon gång sedan 2010, enligt en kartläggning från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Räknar man bara de senaste tre åren, 2021 till 2024, är andelen cirka 3 procent. Bilden är starkt könsuppdelad: 10 procent av kvinnorna har gjort någon behandling, mot 2 procent av männen, och det är åldersgruppen 30 till 49 år, med tyngdpunkt på 30-talet, som dominerar. Botox och fillers är de klart vanligaste ingreppen, 35 respektive 32 procent av alla som behandlats, och för många handlar det inte om en engångsföreteelse: 43 procent av de som gjort injektionsbehandlingar har genomgått fem behandlingar eller fler.
I Danmark ligger andelen lägre i absoluta tal. Enligt den första större kartläggningen av danskarnas förhållande till filler- och botoxbehandlingar har 1,7 procent av befolkningen, motsvarande omkring 64 300 personer, genomgått en sådan behandling. Liksom i Sverige är det kvinnor i 40-årsåldern som är mest representerade, medan den yngsta gruppen, 18 till 29 år, faktiskt är minst benägen att redan ha gjort en behandling. Det som sticker ut i den danska undersökningen är däremot intresset framåt: hela 10,7 procent av kvinnorna och 16,8 procent av unga kvinnor mellan 18 och 29 år uppger att de överväger en behandling, mot bara 4,8 procent av männen. Det tyder på att Danmark, trots lägre nuvarande andel, har en betydligt större våg på väg in, driven särskilt av yngre kvinnor. De vanligaste skälen till att avstå är i dag rädsla för ett onaturligt resultat och priset, medan oro för komplikationer kommer på tredje plats.
Reglerna: vem får sätta nålen?
Här skiljer sig ländernas huvudprinciper faktiskt åt, om än mindre dramatiskt än man kan tro. I Sverige trädde en särskild lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar i kraft 2021. Den slår fast att injektionsbehandlingar som botox och fillers får utföras av legitimerade sjuksköterskor, läkare eller tandläkare, medan kirurgiska ingrepp är förbehållna läkare och tandläkare. Verksamheten måste registreras hos IVO, Inspektionen för vård och omsorg, senast en månad innan den startar, mot en årlig avgift på 13 500 kronor, och kliniken måste ha patientförsäkring som täcker eventuella skador. En obligatorisk betänketid på två dygn gäller mellan konsultation och behandling, förutom vid upprepade behandlingar av samma typ inom sex månader, och patienten ska få skriftlig information om alternativ, kostnad, förväntat resultat, försäkringsskydd, risker och vilka substanser som injiceras. Åldersgränsen är 18 år. Läs mer om botox här.
Danmark har en delvis annorlunda utgångspunkt. Huvudregeln hos Styrelsen for Patientsikkerhed är att kosmetiska behandlingar, inklusive botox och fillers, ska utföras av särskilt utbildade läkare. Andra yrkesgrupper, som tandläkare och sjuksköterskor, kan registreras för att utföra specifika ingrepp om de har rätt kompetens, och i mer begränsade fall kan även icke-medicinsk personal registreras för vissa lättare behandlingar, som icke-permanenta fillers eller mild peeling. Alla utövare och kliniker ska vara registrerade hos myndigheten, i ett offentligt register som patienter kan slå upp innan de bokar tid, och precis som i Sverige gäller en betänketid på minst två dagar mellan konsultation och behandling.
Skillnaden är alltså mer en fråga om var tyngdpunkten ligger än om total avsaknad av reglering på ena sidan: Sverige namnger tre yrkesgrupper, sjuksköterska, läkare och tandläkare, som jämbördigt behöriga att injicera, medan Danmark formellt utgår från läkare som huvudregel och öppnar för andra yrkesgrupper genom undantag och registrering av specifik kompetens. I praktiken innebär det ändå att en stor del av behandlingarna i båda länderna i dag utförs av sjuksköterskor snarare än läkare, men den danska modellen lägger det juridiska ansvaret och den administrativa startpunkten hos läkarkåren på ett sätt den svenska lagen inte gör.
En marknad som växer på båda sidor sundet
Oavsett regelverk pekar utvecklingen åt samma håll i båda länderna: fler, inte färre, söker sig till klinikerna. I Sverige finns i dag nästan 14 000 företag som tillhandahåller estetiska behandlingar, och Konsumentverket har uppskattat att marknaden för skönhetsingrepp vuxit med omkring 20 procent per år. Den bredare skönhetsbranschen, som förutom injektioner även omfattar hudvård, laser och andra behandlingar, omsatte redan 2017 uppemot 2,5 miljarder kronor enbart i salongsledet, en siffra som med den rapporterade tillväxttakten sannolikt är betydligt högre i dag. I Danmark syns samma mönster i klinikernas egna vittnesmål om stigande besökssiffror och i undersökningens tydliga intressevåg bland unga kvinnor, även om Danmark ännu inte redovisat lika detaljerad marknadsstatistik som den svenska myndighetskartläggningen.
Det gemensamma för båda länderna är också riskbilden. Svenska myndigheter, från Läkemedelsverket till IVO och Konsumentverket, har under senare år granskat en ökande mängd komplikationer efter framför allt fillers, allt från vävnadsskador till i sällsynta fall blindhet om medlet hamnar fel i ett blodkärl, vilket är en stor del av bakgrunden till att både Sverige och Danmark numera kräver registrerade utövare, betänketid och patientförsäkring snarare än att lämna fältet fritt.
En växande marknad på båda sidor
Botox och fillers har på båda sidor Öresund gått från udda specialintresse till etablerad, växande marknad, men Danmark ligger ännu efter Sverige i hur stor andel av befolkningen som faktiskt gjort en behandling, samtidigt som intresseundersökningen pekar på att den danska marknaden kan vara på väg att komma ikapp, driven av unga kvinnor. Regelmässigt har båda länderna byggt skyddsnät efter liknande mall, registrerade utövare, betänketid och patientförsäkring, men med olika utgångspunkt för vem som formellt får hålla i sprutan: Sverige jämställer sjuksköterskor med läkare och tandläkare, medan Danmark i grunden utgår från läkaren och öppnar för andra yrkesgrupper genom undantag. För den som funderar på en behandling, oavsett vilken sida av bron man bor på, är slutsatsen densamma: kontrollera att utövaren faktiskt är registrerad, och räkna med att betänketiden är en skyddsregel snarare än ett hinder.
